100yardsochlitetill.blogg.se

Jag  blev djupt imponerad av Ang Lees visuella beärratande sen jag såg filmen "Crouching Tiger Hidden Dragon"(2000) och även om hans tolkning av serietidningen "Hulk"(2003) blev lite av en flopp, men ändå snygg grafisk, så är min personliga åsikt att Ang Lee hör till de stora regisörerna och hans trilogi fathers know best ("Pushing Hands" 1992, "the Wedding Banquet" 1993 och "Eat Drink Man Woman" 1994) är en av de tätaste trilogierna som gjorts. Även om jag gillar Back To The Future (1985,1989 1990), Star Wars Orginal Trilogi (1977,1980, 1983) och Lords of The rings (2001,2002,2003) så hör Ang Lee's "Father Know Best" till min absoluta favorite trilogi. 

 

Igår såg jag den hypade filmen "Life of Pi" (2012) och var rädd att den inte skulle falla mig i smaken, men redan efter inledning så trollband den mig. Lite kort om handlingen (svårt att berätta om den utan att säga för mycket men gör ett försök) Pi som är döpt efter en fransk bassäng får i vuxen ålder besök av en författar med ide torka som fått nyss om att hans livs historia ska vara något extra. Mycket riktigt så får författaren uppleva en historia fylld av sorg och kärlek som slutligen tar den oväntande vändningen att Pi som ung hamnar i en livräddnings båt med den hungriga begaliska tigern Richard Parker som inte tvekar att mum sa på den taniga indiern. 

 

Mycket så kan jag inte säga vad den handlar om utan att säga för mycket. Ang Lee blandar både den humorn, det allvarliga och det grafiska som  man sett tidigare sett att han bemästrar och när til slut eftertexterna har jag fått det mesta i filmväg och mina ögon är dessutom fulla av gråt (ja jag gråter till film). Eftersom filmen bygger på en bok med samma titel av Yann Martal har jag bestämt att den ska jag köpa och läsa under lediga stunder i mors härliga hängmatta.