100yardsochlitetill.blogg.se

Är inne på min 15 raka träningsvecka som jag kört kontinuerligt  och 3 Vecka som jag kör på min PTs program.  Det känns faktiskt bättre och ökat vikterna på nästa på varje övning. Även om jag fortsatt långt ifrån mina mål har jag kommit en bit på vägen, det är nu jag ska hålla i. Har faktiskt en plan att åtminstone göra en säsong till i Amerikansk fotboll, min form blir bättre  och bättre så i nuläget är det inte ett helt omöjligt mål bara jag håller i detta. 

 

I Wing Chun har jag gått vidare till fortsättnignsgruppen, just nu känns det väldigt svårt och tungt. Sifu är på mig nästan hela tiden om allt, men det ser jag bara som bra för då lär jag mig. Jag är lite trög att lära särskilt kroppsligt så jag får bara öva och öva tills det sitter helt enkelt, får ta den tid det tar och vet att det tar längre tid än för många då jag sliter främst med kordination. När jag var liten hade jag dålig finmotorik, som hundra gånger bättre nu än då, men fortsatt så tar det tid tills jag får kroppen att röra sig så som jag vill.  Jag tänker inte ge upp trots att det känns svårt. Viserligen om allt känns svårt så är särkilt den första formen Siu lim tao extra kneppig. Men som sagt skam den som ger sig.

 

Annars så har jag precis flyttat till ett mindre kollektiv i Oslo. Kollektivet ligger i stadsdelen Grünerløkka och hittils så älskar jag området känns mer som min typ av stadsdel, med mycket grönområden, fina uteställen och livligt område. Hade planer på att göra tatuering i Vår men det får flytta på sig till hösten men är helt säker på att jag ska göra en då jag funnit ett motiv som jag älskar,   

 

En vän vände sig nyligen till mig och frågade vad egetligen en dejt är, eftersom jag nu gjort det en del så trodde hon att jag hade svar på detta. Det hade jag inte och ska jag vara helt ärlig hatar jag egetligen dejter.  Min avsky för dejter har nog göra med att jag egetligen inte gått på en enda bra dejt eller att jag trott de varit bra, men min känsla varit enkelriktad. Senast dejta jag en vän för min tro att då kan man i alla fall vara ärlig fall det sker saker på vägen, men nä där tog jag också fel. Fick reda på Facebook hade hon hade känslor för någon, även om min känsla endast att hon ville vara vän så tyckte jag nog att hon kunde slängt iväg ett medelande eller nåt om detta.

 

Men åter till ämnet vad är en dejt och hur bär man sig åt egetligen för att bjuda ut någon? Har varit medlem på diverse dejting sajter till och från, det känns som det är lättast att komma i kontakt med folk, men hur gör man det utanför cyberspace? Ingen anning faktiskt alltid hört att det är antingen i skolan eller på jobbet eller krogen man finner kärleken. I skolan var jag alltid för blyg för att fråga någon jag gilla, på jobbet hur bär man sig åt där? Visst så finns det en del fina tjejer på jobbet men hur vet man om någon är intresserad eller ej och vågar man chansa man ska ju ändå jobba ihop kanske länge, pinsamnt att få ett stort nej och kanske få höra det på kaffe rasten. Så jobbet gåt också bort. Krogen känns inte heller rätt miljö då de flesta bara vill roa sig och one night stand är jag verkligen så emot. Finns inga enkla svar på allt detta kanske därför jag varit singel i stort sett hela mitt liv och som det ser ut nu kommer det fortsätta så.  Sen en grej till jag är värdelös på det är att flörta, hur tusan gör man det? Skulle dejta en tjej som drog sig ut pågrund av att hon tyckte jag flörta för mycket med vänner och bekanta på instagram. Jag vet egetligen inte vad en flört är, visst skrev jag att de var vackra men det var ju bara ärligt och sen är det lättare framför datorn att göra det med.  Hört om vissa som får en partner via instagram men det verkar mer krångligt hur bär man sig åt då? Jag är nog unkarl av en annledning, men vad gör det egetligen visst är lite tomt att vakna upp ensam, men jag är också fri till att bara dra iväg om det skulle vara så.

 

Alltid när det gått en tid och året börjar sakta med säkert glida mot sitt slut då säger jag till mig själv att nästa år ska bli mitt år. Visst har jag planer på att nästa år ska bli det bästa men ska göra det bästa av de månader som är kvar att ånga på in i det sista. Vad var det jag inte lyckades med i år då? Jo jag kom inte att flytta till Edinburgh som jag tänkt och Amerikanska fotbollen gick inte riktigt min väg.  Att detta blev som det blev är ändå jag rätt taksam för då vet jag hur jag ska planera i framtiden och attt det ändå kom ut något bra av det hela. När det gäller Edinburgh så skjuter jag bara upp det hela lite till Juni 2016 ungefär reste ditt och sökte jobb i år och vet nu vad som krävs. Det som krävs är en buffert på ett par månadshyror för att vara på den säkra sidan sen gå runt hela stan för jobbjakt och beredd på att kunna jobba på en gång. Amerikanska fotbollen då? Nä den har jag inte riktigt än gett upp hoppet om att få spela lite till men även där får jag räkna med att det tar sin tid innan jag får stå på planen redo för spel. Just nu fokuserar jag på att bygga upp kroppen med hjälp av min duktiga pt tills det är dags. Ta med andra ord ett break nu fram till nästa offseason sen förhoppningsvis kan jag gå in med mer power och kanske kan få lite speltid innan jag slutligen lägger padsen på hyllan för gott. Byter också lag för tredje gången men inget ont om Oslo Vikings den lilla tid jag lade ner lärde jag mig så mycket som jag har med i bagaget. Så kanske sommaren 2017 kan jag vara redo för spel även om jag inte får spela så mycket så är mitt mål att få klä om till match.

 

I livet just nu är det jobb, styrketräning och Wing Chun som gäller och just jag byter boende nu i  Januari så är förväntansfull.

 

Så sliten kan jag se ut efter ett hårt pass

 

Kampsport kommer nog alltid finnas med hos mig, är något som etsats sig fast djupt i min själ. Som sportskille var jag inte särskilt bra spelade innebandy i unga år men gav aldrig utdelning då tränarna ansåg att jag var inte särskilt bra för att få speltid. Detta skedde redan nästan på en gång när jag börja. Hemma gick ett gammal VHS band med Karate Kid på rätt som det var (syrran och jag älskade den filmen, även mamma).  Tjata på mamma vet inte hur länge på att jag skulle få börja utföra någon form av kampsport. Till slut gav mitt tjatade med sig men problemet var att det inte fanns så mycket att tillgå så det blev Jujutsu kai. detta höll jag på med i ett par år men kom aldrig så långt som vuxen bälten blev så besviken när jag inte klarade en gradering till 3 moon så min karriär inom Jujutsu Kai blev inte långvarig.

 

Blev inte mycket träning då jag även hoppa av innebandyn i 8an, så mitt sportande liv lade jag åt sidan för mer stillsittande liv vilket inte uppskattades av min mor. Men min längtan efter kampsport ökade och ökade. Efter programmet rallarsving så växte lusten och jag bestämmde att när jag börja gymnasiet skulle jag börja med någon form. Visste inte riktigt vad som fannd att tillgå i Karlstad mer än att jag såg en reklam affish på en gubbe med ett svärd på och texten till var börja träna ninjutsu. Det såg spännande ut så det prövar jag. En kall januari kväll skuttar jag iväg till solstadens dojo, dojon var trång men verka gästvänlig, en glad göteborgare kommer fram till mig och frågar om jag vill börja träna Bujinkan Budo taijutsu (mer det rätta namnet på ninjutsu ) och jag svara jag. Var super svårt redan från start då jag kom in i en grupp spm redan tränat ett halvår. Efter passet tänkte jag att detta var en kort karriär men tränaren kommer fram till mig när jag byter om och säger du kommer väl nästa gång med. Jag svarade ja även på detta.  Blev kvar tre år ungefär och ibland kan jag känna saknaden efter Bujinkan särskilt efter klubbens gästvänlighet. Idag är det Wing chun som gäller men  fröet som sådes hos mig inom Bujinkan klubben kommer alltid finnas där. 

 

Förebilder är något alla måste ha tror jag vare sig det är religiösa personer eller bara vanliga människor. Mina förebilder har ändrats de senaste åren och vissa plockar man upp igen som om det vore en gammal sak som man plockar upp och dammar av som det vore igår. Som tonåring så var jag i mellanåt ganska ensam så gömde mig en verklighetsflykt i form av filmer.  På den tiden var det inga större mästerverk man såg utan den typen som handla om människor som kunde slåss. Jackie Chan och Van damme var två typer man ofta såg framför tv apparaten.  Jag ville kunna vara som dem slå volter som Chan eller göra en perfekt Split som Van Damme. Problemet var bara att jag var kort, smal och klen så att börja med någon form av kampsport var uteslutet särskilt om det gjorde ont, var livrädd att det skulle ont för ont fick jag tillräckligt av i skolan så det blev att stå över. Sen hade är man uppvuxen i Forshaga hade man inte så många mer sport än innebandy, fotboll, hockey att välja på och dessa sporter locka inte särskilt mycket förutom innebandy som jag var bänkvärmare åt redan vid elva års ålder. 

 

 

Så lämnade spöandet åt dessa killar, men så tror jag var i 9an så växte kampsporten lite mer i mina ögon med hjälp av ett program på tv. Tv programmet gilck i Ztvs slutskede och hette Rallarsving. Programmet gick ut på att Musse Hasselwall, Andreas Halldén reste runt om i världen och testa olika kamparter. Satt som klistrade varje gång det gick och sa att när jag börjar gymnasiet ska jag börja träna någon kampart, vilket jag också gjorde även om de aldrig visade den arten i Rallarsving (Bujinkan Budo Taijutsu). MMA och K1 började bli stort runt om och i media pratades om hur hårt detta var. Även jag blev lite skeptiskt till om jag verkligen skulle börja utföra någon kampart men  Rallarsving visade en annan sida av kampsport en mjuk, harmonisk och lekfull sida till kontrast till det hårda. Hade det inte varit för Musse och Andreas hade jag kanske inte börjat alls. På youtube finns alla avsnitt utlagda och jag tycker det är misnt lika bra som nu. Förebilder i ens liv förändras en del blir kvar en del försvinner och en del tar man fram igen. Så är falllet med dessa två herrar de är stora förebilder i alla falll för mig.

 

  

Detta är bara tur anser jag då jag kan följa bättre serier som Orange is the new black (helt klart en av de bästa serier jag sett). Om man återgår till Paradise Hotel så det som är konstigt är att det format nytt ideal att gå efter killar vill vara Samir Badran och tjejer vill vara Saga Scott. Vilka är dessa killar och tjejer då, mest verkar det vara 13 åringar som egetligen fortfarande bara ska vara barn men  går man in på en sida som heter ask.fm så är språket sjukt våldsamt och sexistiskt och det är små barn som ligger ute detta.  Kolla också på Malou efter 10 där Robert Aschberg prata om internetroll där det var mycket små individer som hota och kränkte en paradise hotel deltagare på webben (https://www.youtube.com/watch?v=BM-OCVjDW2U). Vart är föräldrarnas ansvar i detta? När ska de fatta att paddan inte kan sköta uppfostran som de är förpliktigad till. Sen undrar jag också över hur de låter barn se Paradise hotel som mest går ut på att supa och ha sex.  Det värsta är att dessa människor blir som idoler inte minst Samir som dessutom får en anställning på expressen (är han journalist nu ???). Visar unga en bild att du kan betee dig hur som helst i tv rutan och sen få ett glamoröst liv efteråt, vilket inte stämmer snarare tvärtom attt de kan komma ha svårt att komma ut i arbetsmarknaden efter ha varit med i en dokusåpa. Linda Lindorff hade ett program som hette vad hände sen där de tog upp vad som hände med Robinson deltagarna var en relativt okänd deltagare som hade fått nobben av ett jobb just därför att han medverka (Robinson är milt jämfört med PH). 

Tror det är viktigt att sex och samlevnad blir ett större ämne i skolan och inte bara som på min tid handla om puberteten och om sexdebuten. Utan om samlevnads biten så här beter mig sig jämte andra och att det faktiskt är lagbrott att kränka någon på nätet. Viktigt att tala om att också det är inte viktigt att sex som barn utan att de gott kan leka med transformers tills de är 15. Jag själv tyckte kvinnobröst var konstiga fram tills jag gick i 9an, men så är det en del utvecklas senare, men viktigt oavsett att föräldrarna och skolan där ett ansvar för vad som sker med samhället. Vad är det för fel att ha Zlatan som idol ser jag som sundare än Samir som är 10 talets svar på Robinson Robban. 

 

Ny månad nya möjligheter heter det ju och det stämmer ganska bra in på denna månad i alla fall vad jag vill göra med den. På facebook cirkulerar det en rad olika utmaningar som t.ex plankan i 30 dar. Det handlar om att man en gång per dag i 30 dar gör plankan fast man ökar då och då. Detta har jag precis gjort plus att lagt till en egen variant vid sidan då jag gör armhävningar på knogarna och ökar med fem stycken per dag i 30 dar.  Detta är en kul utmaning för att se hur mycket jag klarar att öka på en månad. Annars har jag en ledig dag och inte gör så mycket laga lite mat städa lite

 

Snart är sommare snart slut och jag är ingen höstmänniska då jag avskyr kyla men något som kan vara mysigt ändå är när löven skiftar färg. 

 

 

 

 

I onsdags tog jag mig i kragen, gick i väg till OsloWing Chun klubb där de startat upp en nybörjarkurs i just Wing Chun.  Trots att Sifun (tränaren) var militärisk så blev jag stormförtjust på en gång.  Detta kommer jag fortsätta med känner jag redan nu och hade de haft en klubb i Karlstad hade jag börjat tidigare men bättre sent än aldrig och hela livet är en lärandeprocess (blir aldrig färdig inte ens när man ligger i graven).  Kort om Wing Chun är att det är en sydkinesisk kungfu art där försvaret ligget i ett anfall och att vara centrerade i mitten är också typiskt. Dock nästa träning ska jag vara bättre klädd, kom klädd i en t-shirt med massor av färger (älskar färg) och shorts som var likafärgranna. Detta var inte riktigt klädd då man ska ha enkelfärgat, helst svart långbyxor och svart tshirt, man lär sig verkligen nåt nytt. Träningen i säg var i hårdaste laget knogarmahävningar  på parkett golv var en del av uppvärmningen, klara knappt en på grund av smärta men träning ger färdighet, det som inte dödar det härdar. som sagt uppstod en kärlek till Wing Chun och hoppas ju mer jag lär att den består.  

 

Annars funderar jag på att göra en tatuering, men det får bli ett senare projekt men ska höra med en studio om kostnads förslag redan till veckan som kommer och se hur lång tid man får spara.

 

 

Vem är du som person? Ju mer jag läser om det så är jag mer och mer grön, inte den sortens människa som har gröna fingrar eller gillar grönsaker. Handlar om utifrån hur man agerar jämte andra människor och hanterar i olika beslut. Jag är en känslomänniska och har alltid varit det kommer aldrig ändra på det. Visst många gånger är det klokt att tänka logiskt det säger jag inte men säger att jag kommer utifrån mina känslospröt (inte bokstavligt) att agera kring de jag har kring mig. Att vara grön har stora nackdelar då man ofta tar saker personligt och motgånger med känslostormar. Det positiva är att faktiskt att människor som kommer mig nära får mycket känslor från mig kramar och omtänksamhet detta ska tillägnas endast de som lyckas ta sig nära. Efter många fall av att jag blivit dålig behandlad att det tar lång tid innan jag känner tillit. Filosofisk är också något jag är kan sväva runt i mina tankar och fantasi länge. Tycker sådant med färger är intressant var efter att jag var på föreläsning Elaine Eksvärd som jag första gången hörde om det där med färger. Sen efter föreläsning så motvilligt tack vare mina ex kollegor som övertala mig att också köpa dem då det blev mängdrabatt. Elaine kolla på mig och sa med en gång att du är väldigt grön du va. Tänk att en människa kan se igenom en på en sekund undra om hon hade röntgensyn den gången eller att jag blev lite blyg (hon har ju trots allt vart på tv haha).

Röd Person

Är målfokuserad, handlingskraftig, initiativrik och fattar gärna snabba beslut på egen hand. Rak och direkt i sin kommunikation.

 

Gul Person

Har en positiv livssyn, är flexibel, nyfiken och lösningsorienterad. Är ofta den som nickar engagerat när någon annan pratar (men det betyder inte att man håller med). Idéspruta. Tankar positiv energi från möten med andra människor. Är bra på att se och bekräfta andra. Brinner ofta för sin sak.

 

Grön Person

Serviceminded och empatisk. Lojal och pålitlig. Har tålamod och vill gärna hjälpa andra. Lugn och eftertänksam. Säger sällan nej till uppdrag och sätter en heder i att slutföra sina jobb. Tänker först och pratar sen.

 

Blå Person

Är systematisk, metodisk och logisk. Är noggrann med regler. Fattar sina beslut och ger svar som bygger på fakta och inte på känslomässiga grunder. Noga med detaljer, många specialister är blå.

 

Källa:

http://www.kollega.se/vilken-farg-ar-du

 

Avslutningsvis har jag en dikt av Lennart Hellsing som faktiskt stämmer in lite på mig också då jag fick kritik av mina lärare att jag skrev för jäkligt.

 

Gabriel Gräslök skriver så gräsligt

brevet han skrivit är inte läsligt :

Åh vilket brev

sa fröken och rev

brevet som Gabriel Gräslök skrev!

 

 

Det där med dejting kan vara spännande, att träffa nya människor och så men jag måste erkänna att jag egetligen inte är trygg med det, särskilt inte efter att dejten tagit slut och det är dags att ta adjö. Andledningen till detta är klumpen en elak liten varelse som bor inom mig. Hen brukar göra mig orolig ett par timmar efter och sitter kvar kanske någon vecka efter. Klumpen säger att du fattar väl att hon inte är intresserad av dig och du har blivit så nobbad igen. Brukar säga åt Klumpen att du visst hon kanske inte ser mig som potential partner, men kanske som vän? Klumpen brukar då brista ut i hånskratt, säga och det tror du verkligen fatta att vi har gått igenom detta ett par gånger nu, du är så nobbad! Faktum är att Klumpen brukar få rätt och efter ett par veckor när det runnit ut i sanden, brukar också klumpen packa väskorna och komma tillbaka nästa gång lägligt. Så har det inte allltid varit klumpen och jag har ett komplext förhållande och hen dök upp första gången i 8an och stannade till efter gymnasiet, sen har Klumpen gjort tätta besök då och då. Man kan säga att klumpen är ganska nära vän med en annan fiende till mig kallad "Dåliga självförtroendet". De brukas turas om att säga nervärderade saker, dåliga självförtroendet är inte så tuff och klarar sig inte längre själv därför älskar även denna varelse när klumpen gör sin entre. Visst klumpen är riktigt vidirg men hen har några poänger och det är att folk är småfalska i mellanåt. Att folk gärna inte vill säga sanningen utan hellre drar sig undan. Är det så farlig att säga att du var inget för mig vare sig som vän eller nåt mer? Menar kemi är viktig även bland vänner vet det men vidrigt ändå att låtsats som ingenting och låta den andra få förhoppningar som inte finns. Detta är något som Klumpen älskar det äklet. Har någon av er en klump? hur beter ni er jämtemot detta as och framförallt går hen att få bort permanent för: 

 

 

 

 

 Annars har det under helgen blivit en del chill tittat på tv och börjat följa en serie tack vare syster. Lite pinsamt att säga att man följer just den serien, då kille som mig som egentligen är helt mot dokusåpor. Följer slaviskt ex on the beach erkänner det.  Drama nonstop men ändå kan man inte sluta titta är spännande och se ve som som blir ihop med vem. Drömde dessutom att jag var med i programmet en natt och skulle absolut inte passa in haha skulle åkt ut efter några timmar dels för utseendet är inte så snygg (enligt visas mening är jag nog kanske till och med ful men bryr mig inte) och dessutom mina värderingar hade hindrat mig. Kanske därför det är spännande för att det är så långt ifrån mig och mitt liv.  Har egentligen bara två favoriter Emelie och Josephine. Det programmet jag nyss såg åkte Josephines "kille" Johannes ut vilket var skönt för att han var en riktig själlös idiot. Arroganta människor lyckas tyvärr här i världen på nåt sätt undra varför (karma vart är du). Nog snackat om programmet nu ska jag chilla vidare och i morgon börjar mer arbete för att utvecklas framåt. 

 

 

 

 

 

 Annars går jobbet framåt börjat komma in i det och kan äntligen börja spara pengar för övergången mellan Sverige till Norge har varit kostsam inte minst alla avgifter till am.fotbollen. Men får jag råd till våren ska jag ta A körkort och köpa mig en mc.

 

 

 

För att sammanfatta det hela i punktlista.

 

   

Att hitta motivation är inte lätt och jag har haft svårt att försöka hitta den särskilt efter jul var det extra tungt att komma igång.  Nu har bott i Norge sen slutet av januari och trivs bra, men något som är mer roligt är att jag äntligen kommit igång med styrketräningen som jag kört två gånger per vecka plus att denna vecka utökar jag med tre gånger. Anledning kan vara att jag sen någon vecka tillbaka börjat med Amerikansk Fotboll i Oslo denna gången ett A lag så jag måste verkligen lägga ner mig om jag inte vill endast vara bänkvärmare. Sen så min Flickvän har varit extra peppande för det här med träning som idag tänkte jag skita i träningen men hon sa peppande ord om att jag bör komma iväg.  I övrigt ska min kost förändras drastisk så ska jag börja med LCHQ (Low Carb High Quality) framtaget av Fredrik Paulún och recept från muskelmat av Hannah Runsten (redan testa två recept ur den boken så smarrigt). Så det handlar inte om att ta bort något som dieter handlar om utan att äta mindre av det som är dåligt och tänka rätt angående fett och kolhydrater. har bestämt mig också ha två ätar dagar i veckan men detta menas inte att jag ska slänga i mig massor av skit men att jag får lov till att unna mig lite gött på helgen.

 

Nu vill jag inte bara bli stark utan jag vill att det ska synas!