Han med hornen
Kategori: Allmänt
Vad är egetligen sann styrka, det har jag länge fundera på? När jag var 19 år drabbades jag av kraftiga panikångest attacker till följd av tvångstankar. De tankar som åkte runt i min skalle handla om det kyrkliga och om döden. Jag ser mig inte som gudsbästa barn därför fick jag för mig att jag skulle rakt ner till helvete där han med hornen väntar på mig (idag tror jag inte han finns bara rent metapsykisk altså inte fysiskt existens). Visst kommer dessa tankar upp i dag också men de har blivit bättre och det som faktiskt hjälpt mig är att tro det eller ej att studera religion och få en större förståelse för hur saker och ting har kommit upp. För det första Djävulen/Satan dycker bara upp på ett ställe egetligen i hela bibeln som är lång, det andra är att helvetet uppkomst ligger i att det fanns en plats utanför jersualem där man brände sopor där icke judar höll till och för det tredje så anser jag mig vara Buddhist men har lång väg kvar innan jag helt kan kalla mig det så hör väl till agnostiken än så länge.
Men att må dåligt har jag också förstått har ingeting med religionen att göra utan nåt helt annat som kan ha många olika andledningar en av dem kan var kroppsligt att det saknas viktiga kemiska ämnen och det kan också vara problem som man städat under mattan som senare dyker upp. Min oro tog sig en annan form och gjorde att jag lade fokus på annat. Jag kommer kanske få kämpa hela livet med detta, men jag känner mig starkare efter varje gång jag tar mig ur det. Sen kan jag förstå att många barn och så mår dåligt som tex har föräldrar som är med Jehovas vittne och anndra liknade hemska grupper. Jag kommer låta mina framtida barn tro på vad de vill, ska lära dem så gott jag kan mänsklig kärlek och fokusera noll på bibeln (som jag ser som en litturär text mer än en sanning ) den får de lära sig senare om de vill. Med min erfarnehet av både religion och att må dåligt kan nog vara en bra stötte pelare fall de skulle känna liknade.

En jobbig djävul om han nu skulle finnas på riktigt