Förebilder del I
Kategori: Allmänt
Förebilder är något alla måste ha tror jag vare sig det är religiösa personer eller bara vanliga människor. Mina förebilder har ändrats de senaste åren och vissa plockar man upp igen som om det vore en gammal sak som man plockar upp och dammar av som det vore igår. Som tonåring så var jag i mellanåt ganska ensam så gömde mig en verklighetsflykt i form av filmer. På den tiden var det inga större mästerverk man såg utan den typen som handla om människor som kunde slåss. Jackie Chan och Van damme var två typer man ofta såg framför tv apparaten. Jag ville kunna vara som dem slå volter som Chan eller göra en perfekt Split som Van Damme. Problemet var bara att jag var kort, smal och klen så att börja med någon form av kampsport var uteslutet särskilt om det gjorde ont, var livrädd att det skulle ont för ont fick jag tillräckligt av i skolan så det blev att stå över. Sen hade är man uppvuxen i Forshaga hade man inte så många mer sport än innebandy, fotboll, hockey att välja på och dessa sporter locka inte särskilt mycket förutom innebandy som jag var bänkvärmare åt redan vid elva års ålder.
Van damme var min första hjälte ingen kunde sparka så högt som han.
Jag och min klasskamrat Magnus satt hemma hos honom och kollade på shanghai noon tills vi i princip kunde de flesta repliker. Sen gick gick vi ut i hans trädgård och lekte Jackie Chan men ingen av oss kunde Kung fu utan lite Jujutsu så vi kasta varandra istället till hans mammas förskräck.
Så lämnade spöandet åt dessa killar, men så tror jag var i 9an så växte kampsporten lite mer i mina ögon med hjälp av ett program
på tv. Tv programmet gilck i Ztvs slutskede och hette Rallarsving. Programmet gick ut på att Musse Hasselwall, Andreas Halldén reste runt om i världen och testa olika kamparter. Satt som klistrade varje gång det gick och sa att när jag börjar gymnasiet ska jag börja träna någon kampart, vilket jag också gjorde även om de aldrig visade den arten i Rallarsving (Bujinkan Budo Taijutsu). MMA och K1 började bli stort runt om och i media pratades om hur hårt detta var. Även jag blev lite skeptiskt till om jag verkligen skulle börja utföra någon kampart men Rallarsving visade en annan sida av kampsport en mjuk, harmonisk och lekfull sida till kontrast till det hårda. Hade det inte varit för Musse och Andreas hade jag kanske inte börjat alls. På youtube finns alla avsnitt utlagda och jag tycker det är misnt lika bra som nu. Förebilder i ens liv förändras en del blir kvar en del försvinner och en del tar man fram igen. Så är falllet med dessa två herrar de är stora förebilder i alla falll för mig.
på tv. Tv programmet gilck i Ztvs slutskede och hette Rallarsving. Programmet gick ut på att Musse Hasselwall, Andreas Halldén reste runt om i världen och testa olika kamparter. Satt som klistrade varje gång det gick och sa att när jag börjar gymnasiet ska jag börja träna någon kampart, vilket jag också gjorde även om de aldrig visade den arten i Rallarsving (Bujinkan Budo Taijutsu). MMA och K1 började bli stort runt om och i media pratades om hur hårt detta var. Även jag blev lite skeptiskt till om jag verkligen skulle börja utföra någon kampart men Rallarsving visade en annan sida av kampsport en mjuk, harmonisk och lekfull sida till kontrast till det hårda. Hade det inte varit för Musse och Andreas hade jag kanske inte börjat alls. På youtube finns alla avsnitt utlagda och jag tycker det är misnt lika bra som nu. Förebilder i ens liv förändras en del blir kvar en del försvinner och en del tar man fram igen. Så är falllet med dessa två herrar de är stora förebilder i alla falll för mig. 
Hade det inte varit för Musse och Andreas så hade jag kanske aldrig börjat utforska kampsporten alls.
